Skötselråd

 

Jag tänker inte försöka ge mig på att ge några specifika skötselråd för olika släkten av orkidéer. Det är en alltför komplex uppgift. Det finns dessutom ett antal webbplatser där sådan information finns tillgänglig (se länksamlingen). Några råd av allmän karaktär kan jag dock ge.    

Ljus

Hur mycket ljus en orkidé tål beror på vilket släkte och vilken art den tillhör och varierar kraftigt. En vanda vill t. ex. ha snudd på södersol medan en paphiopedilum kan nöja sig med ett norrfönster. Här får man anpassa sig efter sin specifika plantas önskemål. Något att tänka på är att de allra flesta orkidéer i naturligt tillstånd får sitt ljus silat genom ett bladverk. Silat ljus är således ofta att föredra framför direkt solljus. Om bladen som är vända mot fönstret börjar gulna eller får mörka, torra fläckar har den bränt sig. Plantan står då för ljust och måste flyttas. De flesta plantor kan placeras mycket mörkare när de blommar (t. ex. inne i ett rum) medan de behöver mer ljus när nya skott är på gång.  

Man får också ha årstidernas växlingar i åtanke. Ett söderfönster som på sommaren får dryga 100 000 lux kanske en mulen vinterdag bara får 2 000 lux. Jag brukar ställa alla orkidéer i söderfönster under vinterhalvåret (okt-feb). Man får dock vara påpasslig när vårsolen börjar bli starkare så att plantorna inte blir brännskadade! Ett alternativ är att ge orkidéerna tilläggsbelysning (se även avdelningen Belysning).  

Vattning

Övervattning är troligen den vanligaste orsaken till att en nybörjares orkidéer dör skulle jag tro . Mina phalaenopsis ger jag t.ex. vatten ungefär var 10-14 dag på vintern och en gång per vecka på sommaren. Mer behövs inte. Tidigare doppade jag orkidéerna i en hink med vatten. Upp och ner bara, utan att låta plantan stå och dra. Det fungerar i och för sig mycket bra som vattningsmetod. Se bara till att låta krukan rinna av ordentligt innan du ställer tillbaka den i ytterkrukan. Det finns emellertid en risk att man sprider sjukdomar och skadedjur via det gemensamma vattnet. Jag fick problem med en mystisk sjukdom som vandrade från planta till planta, och jag misstänker att den kan ha spridits genom vattningen. Numer använder jag en vattenkanna för vattningen och försöker sprida vattnet i krukan så att hela komposten blir vattnad. Jag låter alltid vattnet rinna av i en hink under och återanvänder aldrig vattnet.  

Vattenkvalitet

Vattnet i våra kranar är av olika kvalitet. De flesta orkidéer vill ha vatten med ett ph-värde på ca 6,5 och trivs bäst att vattnas med relativt mjukt vatten (dvs. med låg kalkhalt). Paphiopedilum vill helst ha något surare vatten med ett ph på ungefär 7-7,5. Du kan ringa till ditt vattenverk för att ta reda på ph-värde och hårdhetsgrad. Generellt kan sägas att Stockholmsvattnet (där jag bor) är av ganska god kvalitet. Det mesta kranvattnet innehåller dock för höga halter av upplösta salter, vilket kan vara skadligt i längden, särskilt för känsliga orkidéer som t. ex. phragmipedium. (se avdelningen Problem). Om du har möjlighet att använda regnvatten är detta ett bra alternativ. Det finns även möjligheter att förbättra kvaliteten på kranvattnet, t ex genom att använda ett s.k. omvänt osmosfilter. Något man kan tänka på är att vattnet bör ha rumstemperatur vid vattning. Kallt vatten sägs ha bäst kvalitet, så vissa tappar upp kallt vatten i en hink någon dag innan vattning så att det hinner värmas upp till rumstemperatur.  

Näring

Slarva inte med näringen! Jag själv ger näring vid varannan vattning från april till oktober. Jag använder Orchidehusets blåa pulver, främst för att det är mycket drygare än t. ex. Pokons flytande orkidénäring. Om du använder ”vanlig” växtnäring, späd ut den dubbelt så mycket som normalt, annars blir den för stark. Mer avancerade odlare använder näring med olika kemiska sammansättning vid olika tidpunkter, för att uppnå bästa resultat. Man kan på så sätt t.ex. stimulera antingen tillväxt eller blomning.

 Omplantering

Plantera om orkidéerna ungefär vartannat år. Komposten bryts med tiden ner vilket gör den mindre genomsläpplig och luftig. Detta kan leda till att rötterna, och till slut plantan, dör. Olika orkidéer trivs i olika typer av kompost. I boken ”Bedårande orkidéer” av Peter Göttfert och Anders Wigh finns rekommendationer för våra vanligaste släkten. Kom dock ihåg att normalt aldrig plantera orkidéer i vanlig jord. Ytterst få orkidéer skulle överleva detta.    

Luftfuktighet

Orkidéer trivs i hög luftfuktighet. Tänk på att många av dem har sin naturliga hemvist i regnskogar. För låg luftfuktighet kan leda till att plantan stressas och att sjukdomar och skadedjur lättare kan etablera sig. Spinn trivs t. ex. bäst i torr luft (se avdelningen Problem). Det är inte alltid lätt att åstadkomma hög luftfuktighet i hemmet. Luftfuktigheten hemma under vintern kryper gärna ner mot 30 %, vilket är för lågt i längden för de flesta orkidéer. Att duscha orkidén ger tyvärr bara tillfällig lindring. Man kan istället använda djupa fat eller tråg fyllda med leca-kulor och vatten som man sedan ställer orkidéerna på. Avdunstningen från sådana fat hjälper till att höja luftfuktigheten i orkidéns närmiljö. Man kan också skaffa en luftfuktare. Den hjälper till att höja luftfuktigheten i hela rummet, vilket även vi människor mår bra av. Om man skall få upp luftfuktigheten i 60-70 %, vilket många orkidéer trivs i, krävs nästan ett specialrum, där man med hjälp av luftfuktare kan få önskat resultat. Att själv leva med så hög luftfuktighet blir nog inte trevligt i längden!  

Leca-kulor

Lägg alltid leca-kulor i botten på ytterkrukorna. Det förhindrar att vatten blir stående i botten. De flesta orkidéer ogillar skarpt att stå med ”fötterna i vatten” (jfr dock avdelningen Hydro). Man kan dock fylla på lite vatten så att det når strax under innerkrukan. Avdunstningen bidrar då till att skapa ett bra mikroklimat runt rötterna.  

Luftcirkulation

Orkidéer trivs med god luftcirkulation. Särskilt vid hög luftfuktighet är det viktigt att ordna detta, annars kan mögel och svampinfektioner få fäste. Jag använder en oscillerande fläkt som går 24 timmar om dygnet i mitt orkidérum. Det verkar fungera bra men jag tänker utöka till två fläktar inför nästa säsong eftersom jag hade lite problem med kondens och efterföljande mögel på fönsterkarmarna i vintras. En vanlig bordsfläkt kan man hitta för ett par hundralappar och är väl värt investeringen.  

Spaghnum

Om en planta av någon anledning inte mår bra och har förlorat stora delar av rotsystemet brukar jag vira in de rötter som är kvar i en boll av spaghnum, omsluta bollen (ej plantan!) i en plastpåse och ställa den någonstans där den får lite lagom med ljus. Jag håller sedan mossan lagom, jämnt fuktig genom att spraya vatten på den. Efter några månader brukar rotsystemet ha tagit sig igen, och man kan plantera om den i vanlig kompost. Se till att låta plastpåsen vara något öppen så att luft kan komma in till rötterna.

Jag experimenterar även med att plantera vissa plantor i enbart spaghnum. Min Phragmipedium Longueville stortrivs med detta. Den har skjutit upp fler skott än någonsin sedan omplanteringen! Även keikis (se avsnittet om Keikis) är perfekt att plantera i enbart spaghnum den första tiden.

Spaghnum brukar jag köpa på Orchidéhuset. Man kan plocka själv men mossan måste behandlas i ett uppvärmt vattenbad för att man skall bli av med skadedjur. Tricket är att hitta rätt temperatur där mossan överlever men skadedjuren dör. Det ligger på dryga 40 grader.  

Sätt ut orkidéerna i trädgården

Jag placerar ut nästan alla mina orkidéer (förutom phalaenopsis) i trädgården under sommaren. De stortrivs med detta. Växlingen i temperatur mellan natt och dag är positiv för orkidéernas utveckling. Jag brukar sätta ut dem i mitten av juni när temperaturen håller minst 12-13 grader på natten. Det är dock ingen katastrof om temperaturen enstaka nätter faller ner under detta.  Däremot så avtar tillväxten hos plantorna vid låga temperaturer. Vädret får avgöra när jag tar in orkidéerna igen. Så länge temperaturen håller sig kring 10 grader på natten brukar de få stå ute. De är härdigare i slutet av säsongen än i början. Det finns dock alltid en risk för frost, så var försiktiga! Vissa släkten klarar dock lägre temperaturer än andra. Mina cymbidier fick stå ute till i november och klarade –0,5 grader. En natt föll dock temperaturen till –3,5 grader, och då var smärtgränsen nådd. De dog inte, men blev aldrig sig själva igen.

Ett tips är att hänga upp orkidéerna under äppelträdet. Där får de både morgon- och kvällssol, men är skyddade från den allt för starka solen mitt på dagen. Trädkronan ger också skydd mot häftiga regn. Jag har mina flesta orkidéer placerade på hyllor på uteterassen under ett genomskinligt plasttak. Många väljer att låta orkidéerna acklimatisera sig långsamt genom att ta in dem kvällstid och gradvis låta dem vara ute längre och längre. Det är också säkert den bästa metoden. Jag har emellertid, för att spara på tid, ställt ut dem direkt och har (peppar, peppar…) inte kunnat se att någon planta har tagit skada av det. Ingen av mina orkidéer står dock i direkt solljus, annat än under en kort period på morgonen. Andra kanske inte håller med mig här så ni får pröva er fram till vad ni själva tycker är bäst!    

Ambitionsnivå

Det är lätt att få ångest när man läser vilka krav man måste uppfylla för att orkidéerna skall trivas. Min erfarenhet, särskilt som nybliven pappa, är att man ofta får sänka ambitionsnivån och inse att man kanske inte kan åstadkomma en exakt kopia av de djungelliknande förhållanden som råder på platsen där just din orkidé växer till vardags. Man kanske får inse att det inte heller går att individanpassa skötseln för alla plantor, särskilt när samlingen växer. Det brukar emellertid funka hyggligt bra för det! Låt orkidéerna vara en källa till glädje och inte till ångest över allt man borde ha gjort men inte hann, eller kunde!